Skriva utan ord

För ett halvår sedan tog jag min sista smula antidepressiv medicin.
Och trillade ner i ett svart hål.
Under alla dessa år med ångest och diverse beroenden, har jag aldrig känt mig direkt ledsen. Jag har alltid haft en förmåga att - trots allt - känna mig nöjd över det som är bra.
Nu är allt bara mörker och meningslöshet. En tomhet som till och med slukar orden. Och jag som alltid kunnat hitta ord för tankar och känslor, sitter här och är alldeles... blank.
Men nu skriver jag i alla fall. Utan ord.
Så kanske jag så småningom kan hitta en väg tillbaka.