Fler tårar

Började läsa en bok häromdan. "Att nudda vid botten - en personlig berättelse om depression" av Sally Brampton. I ett av de första kapitlen läser jag:

"Förr grät jag aldrig. Jag hade nästan aldrig fällt en tår. Jag levde ett helt liv utan tårar. Och det var mitt problem enligt en av mina terapeuter. Handlar det alltså bara om det? Handlar det helt enkelt om fyrtio års samlade tårar?"

Alltså är det kanske så i alla fall,

att om man tänker för mycket och känner för lite,

om man "sparar" alla tårar inuti,

då blir det översvämning till slut.

Inuti.

Och att sen alla tårarna bara måste komma ut,

det är kanske ganska logiskt,

och ganska sunt.

Kanske
?