Fars dag ???

Det hände sig vid den tiden då man fortfarande gjorde presenter till Mors dag och Fars dag i skolan, eftersom man tog för givet att alla barn hade en mamma och en pappa som var gifta med varandra.
Även Cecilias föräldrar var gifta, men skilsmässan lurade förmodligen redan runt hörnet. Detta var hon dock lyckligt ovetande om.
Hon var 7 år och hade precis börjat skolan. Nu hade fröken sagt att de skulle göra ett fint kort till Fars dag, och Cecilia gick in för uppgiften med liv och lust. Åh, vad pappa skulle bli glad när han fick det!!

Då fick hon en underbar idé!
Hon skulle överraska pappa!!

Han brukade vikariera på skolan ibland, och just idag befann han sig i klassrummet allra högst upp i den gamla skolbyggnaden. Han hade visserligen strängt sagt ifrån att Cecilia på INGA VILLKOR fick lov att komma upp till hans klassrum. Varför förstod hon inte, men han var kanske rädd att hon skulle komma in och störa under en lektion.
Självklart skulle hon inte göra det.
Självklart skulle hon vänta på pappa utanför tills lektionen var slut.

Kortet blev verkligen fint.
När skolan var slut smög Cecilia förväntansfullt uppför alla trapporna, tills hon var allra högst upp, utanför klassrummet där hennes pappa fanns.
Det kändes lite konstigt och ovant att vara häruppe.
Och spännande.
Hon föreställde sig hur glad pappa skulle bli när han fick se henne. Hon skulle ge honom kortet redan idag, fast det inte var Fars dag än, och sedan skulle de tillsammans promenera hem från skolan.
Hon fick vänta länge, men det gjorde inget.

Äntligen var lektionen slut, och de stora eleverna kom ut ur klassrummet. Någon som kände igen henne hejade, och hon hejade blygt tillbaka.
Till sist hade alla gått, och bara pappa fanns kvar därinne.
Han kom ut ur klassrummet, och det pirrade till av lycka och förväntan i Cecilias mage när han fick syn på henne där hon stod i hörnet.
Tyst och stilla. Väntande...

Han

blev

JÄTTEARG!!!

Förklarade med hög och arg röst att han klart och tydligt talat om att hon INTE fick komma upp till honom!

Men jag väntade ju tills du slutat, och alla gått hem...

Jag ville bara överraska...

Kommer du inte ihåg att jag sagt det till dig? VA!?!?
Cecilia rusade chockad nerför alla trapporna.

Varför blev han inte glad?

Det var många trappor.

Varför blev han så hemskt arg??

Hon sprang hela vägen hem med tårarna rinnande,

varför? varför? varför?

och gömde sedan det fina kortet som hon varit så stolt över.
Pappa kom hem en stund senare.
Han fick aldrig kortet.

Många, många år senare, när Cecilia blivit nästan vuxen, hittade hon kortet.
Hon rev sönder det och kastade det i soptunnan.

Pappa fick aldrig veta att hon gjort det.

Till honom.

Vissa händelser är fortfarande omöjliga att förstå...